Dagarna går..

Mycket ändras och annat är precis som det alltid vart, jobbar fortfarande på SMC Gokart och har fortfarande världens bästa familj, men på horisonten tonar mörka moln upp sig och tryggheten infinner sig inte som den gjort tidigare. Jag har aldrig varit bra på att tackla förändringar, vill gärna att allt ska vara som det alltid varit, vanligt, bekant. Men det är klart, livet är inte en konstant, det är dynamiskt, saker händer, folk blir äldre, saker kan inte pågå för evigt, och det vet jag, men det gör det inte lättare att orka med, förstå eller hantera.

Om man inte räknar med saker som ligger utanför min makt, typ dagens lunch alternativ på restaurangen och liknande så har jag en förmåga att hamna i situationer som jag infinner mig i, bor in mig i om man så vill, utan mitt samtycke eller godkännande. Detta tror jag dock kan bero på att jag är jäkligt dålig på göra val, vilka jävla val som helst egentligen. Kronisk beslutsångest kan man nog kalla det, finner det enklare att bara följa med livet och låta mig tas dit det vill, men sen kommer smällen och jag ställs inför nya ”val” som måste tas. Och jag vet, att inte göra ett val är det samma som att aktivt göra valet att inte göra det valet. Alltså har jag trots allt gjort alla dessa val utan att egentligen göra dem? Frågan är ju hur man tar sig ur cirkeln, risken att göra ett val som jag själv har varit aktiv i att göra som kanske inte blir som man tänkt sig eller rent av förödande känns som en tung börda att bära för stackars framtida Henrik som i sin tur ska tackla den situationen, återigen enklare att låta bli valet och inte ha några aggressioner mot dåtida Henrik som lät bli att aktivt besluta nått.

Kanske dags att ändra på det? Känns bara jäkligt läskigt..

Kommentera