…känner jag att hela den här grejen med att ha en blogg har blivit svår, för att inte säga obekväm. Pressen att skriva ett inlägg med substans, nått med ett läsbarhetsvärde ovanför intressetröskelns absoluta nollpunkt är allt annat än lätt när man har ett liv som ligger långt under den ovannämnda tröskelns absoluta nollpunkt. Mina åsikter och tankar om random saker känns helt ovidkommande och blotta tanken på att någon skulle bry sig ens det minsta om vad jag känner, tycker eller tänker känns smått absurd och lite rubbad. Men här i ligger dilemmat, trots mitt bristande självförtroende, mina kassa och i det närmsta icke existerande uppdateringarna här på bloggen så har jag ändå runt en 40-50 dagliga besökare?? Hur fan det går ihop begriper jag inte, att någon skulle ha ett intresse i mina inlägg verkar ju minst sagt underligt.
Andra saker som torterar min själ just nu är begreppet “lycka”, framtidstro och pengar. Dessa hänger i stort sett ihop och tillsammans bildar dom ett gigantiskt orosmoln i min hjärna, ett ställe som annars brukar vara hyfsat tomt.
Om man till att börja med tar “lycka” så undrar ju jag hur en vanlig dödlig kan förvärva denne ospecificerade form av, ja vad det nu egentligen är? Jag har svårt att tro på den nämligen. Men bara för att gå mot min egen tro här (den om att “lycka” egentligen inte finns) så känns det som att pengar och framtidstro skulle kunna vara två av många kritiska beståndsdelar i just “lycka”. Mitt liv brista dock på båda dessa delar, samt många andra.
Bristen på framtidstro kommersig av, låt oss säga instabiliteten runt både jobb och privatliv. Jobbet känns väldigt osäkert, det enda jag vet nu är att jag blir kvar till den 15 maj, men efter det så har jag ingen aning och tyvärr verkar chefen inte heller veta hur det blir. Milla gör sin sista dag på jobbet idag så från och med imorgon är hon arbetslös vilket har en direkt inverkan på ekonomi frågan. Privat kan man väll också säga att det är lite stormigt, till viss del p.g.a arbetssituationen och ekonomin men även p.g.a andra saker. Så på ett sätt kan man säga att allt hänger samman, nån form av livets sjuka humor eller nått.
Jag skulle kunna gå långt mycket djupare i det här jobb och privatlivs grejen, men här någonstans hamnar vi återigen uppe vid “Mina åsikter och tankar om random saker känns helt ovidkommande och blotta tanken på att någon skulle bry sig ens det minsta om vad jag känner, tycker eller tänker känns smått absurd och lite rubbad.” så jag lämnar dom punkterna som dom är och lämnar plats får något mer intressant: Madeleine och Jonas har gått isär, how about that?
Under tiden jag har lyckats peta ihop detta fullt ovidkommande inlägg har 2 civilisationer fötts, utvecklats, dött och blivit bortglömda för att till sist grävas fram av ett par nördiga arkeologer från Finland, så hårt försöker jag, förstår ni?? FML
Relaterade inlägg:
Postat kl 13:38 den 25 april, 2010.
Andra bloggar om: Besökare, Blogg, Ekonomi, Förhållande, Framtidstro, Jobb, Lycka, Milla
